Astoria och politiken

Kom att tänka på hur välsynkad Astorias krishantering varit mot den svenska valspurten. De första rapporterna om obetalda hyror och SFI-avgifter kom i sista veckan innan valet och fick ringa gensvar i pressen. Ansökan om rekonstruktion kom samma vecka som tidningarna var fulla av spekulationer kring Reinfeldts regering och pressmeddelandet igår kom när landets kulturredaktioner var upptagna med att jaga vår nya kulturminister (och informera henne om att hon också har hand om idrotten..). Snygg spinnkontroll men samtidigt långt ifrån det ramaskri som kom när SF försökte köpa SandrewMetronomes biografer för ett och ett halvt år sedan. Nu har vi plötsligt mer eller mindre monopol utanför Stockholm, Göteborg och Malmö och få förutom Helena Lindblad tar bladet från munnen.

Men det finns en parallell till. Den senaste månadens största magplask har förstås Göran Persson stått för. Beroende på politisk hemvisst kan kritisera eller hylla honom för en mängd olika saker - men de allra flesta verkar överens om att ett av hans största misstag var hans oförmåga att delegera makt och ansvar till sina ministrar och därmed bygga sitt team.

Utan andra jämförelser kan man föra samma argument om Astoria Cinemas och Mattias Nohrborg. Som VD i bolaget var han ytterst ansvarig för att vända förlusttrenden, bygga nytt, renovera, utveckla och skapa en ny biokultur. Ingen smal sak och en uppgift som för de flesta skulle ta lejonparten av dygnets 24 timmar i anspråk. Men samtidigt har han haft åtminstone fyra mer eller mindre heltidstjänster till:

VD Triangelfilm
Inköpschef Triangelfilm
Produktionschef Triangelfilm
Sättningschef Astoria Cinemas

Utan att lägga någon kritik i konstaterandet är det inte ett orimligt antagande att om det nya Astoria ska ha någon chans att överleva och bli stabilt måste han delegera en stor del av ovan uppgifter till andra förmågor i de båda företagens personalstyrkor. Frågan är bara vem, för om man inte delegerat från början är det svårt för medarbetarna att växa och axla ansvar.