Gradvall och svansen

Ok. En längre höstkoma har tagit ut sin tribut av filmbloggandet. Men här kommer några små iakttagelser som blivit liggande.

Först ut är Jan Gradvall anmärker korrekt att den svenska kulturbranschen inte diskuterat Chris Andersons The Long Tail tillräckligt. Eller för den delen förstått vad håller på att hända i en värd med oändliga sortiment. Kort, så innebär Andersons tankar att de tidigare negligerade nischerna som DVDs utanför 100-topplistan, Böcker utanför 1000-topplistan, enskilda låtar utanför 10000-topplistan utgör en stor marknad. Inte var för sig men helt klart tillsammans. Om man slår ihop försäljningen utanför topplistorna så är den så stor att den närmar sig topplistans sammanslagna försäljning.

Internet i kombination med lagring hos leverantörerna snarare än nätbutiken, nyskapande logistik och snabba orderfunktioner möjliggör att tex Amazon kan ha i princip alla böcker som finns i tryck i sitt sortiment. De ständigt rasande priserna på hårddiskar gör att digitalt lagringsbara produkter som musikfiler eller datorprogram kan lagras för en spottstyver och levereras vart som helst i princip hur snabbt som helst.

Tillsammans med topplistor, rekommendationsfunktioner och sökfilter gör detta att kunderna kan nå varor och tjänster som de aldrig fått tag på tidigare. Det ändrar helt klart vårt konsumtionsmönster och för musikbranschen innebär det att sajter som Myspace får allt större inflytande när ny musik upptäcks och slår igenom.

Den viktigaste förändringen ligger dock inte i att publiken och skivbolagen hittar nya artister på nya vägar och att Lily Allen och Arctic Monkeys erövrat världen genom nätcommunities. Utan snarare att vi med nya sökfilter, nya informationsvägar och utan skivhandelns/videobutikens/boklådans begränsade sortiment kommer kommunicera ett enormt mycket större spektra låtar/filmer/böcker.

Likaså innebär det ovanstående inte heller - vilket gode Gradvall låter påskina - att blockbusterna/bestsäljarna spelat ut sin roll. Stora musikgrupper som Elvis eller för den delen Coldplay fortsätter sälja. Pirates of the Caribean, Harry Potter och inte minst James Bond säljer slut. Däremot blir gapet mellan superhittarna och den övriga musiken/filmen/böckerna allt större. Viktigt att komma ihåg är också att blockbusterna sammantaget fortfarande utgör den största delen av marknaden.

Ur en filmsynvinkel innebär det att de amerikanska studiorna kommer fortsätta satsa på superdyra eventrullar. Filmer som ska tilltala alla. Men antagligen också på mer nischade filmer - vilket i Hollywoodperspektiv är filmer med budgetar på 10-40 miljoner dollar eller så.. Filmer som inte behöver tilltala alla utan bara - och bara är väldigt relativt i Hollywoodsammanhang - en större och tydlig målgrupp. Som tex Brokeback Mountain.

Det innebär också att nya och mindre producenter av film, musik och böcker vädrar morgonluft. På en global marknad (eller någorlunda så, om vi begränsar oss till i-världen som shoppar via internet) kan även små och smala produkter hitta en marknad. Grupper och filmer som tidigare inte lämnat sin hemort.

För musik och böcker (eller kanske man bör säga text, gissningsvis konsumeras alltmer bloggar, nättidningar, diskussionsforum och chattar än regelrätta böcker) där produktionskostnaderna är någorlunda hanterliga öppnar det för en vitalisering av utbudet. Likaså för kortfilmer, kameraspex och youtube-klipp.

Men för produktion av smalare långfilm blir tröskeln till att komma i produktion dessvärre högre. Med ett bortblåst mellanregister faller många halvstora produktioner platt till marken utan publik eller finansiering. Eller formulerat annorlunda, den minsta gemensamma nämnaren förenar fortfarande publiken till storfilmerna. Likaså hittar den största gemensamma nämnaren sin ytterst specialiserade publik. Men den någorlunda allmängiltiga nämnaren faller mellan stolarna.

Ytterligare, de dominerande kvalitets-tv-serierna från USA som Studio on 60, Sopranos, Six feet under, Sleeper Cell, Lost, Desperate Housewives etc vittnar inte bara om tv-mediets utveckling (ett avsnitt av sagda serier är ju i nio fall av tio bättre skrivet, spelat och mer givande än vilken film som helst på bioreportoaren..) utan också om det kortare formatets starkare konkurrenskraft. Med kortare attentionsspans konsumerar vi numera hellre enstaka låtar istället för hela album. Hellre kortare filmsnuttar på youtube än en hel film. Med bärbara mediaspelare och mobiler konsumerar vi mediaklipp i kortare sammanhängande stunder än någonsin tidigare.

Innebär detta slutet för filmen? Inte då. Det är snarare en cirkel som sluts och en återgång till det tidiga filmmediets följetänger som Blixt Gordon (som visades på biograf i 20 minutersepisoder, en ny varje vecka) och i youtubefallet en återgång till den mer direkta gags- och sketch-strukturen snarare än en längre berättande struktur.

VHSens död

Variety är för en gångs skull inte först med det senaste utan sist med gårdagens nyheter..

Idag proklamerar de VHSen är död. Det har den varit i Sverige (med undantag för några få blockbusters, enstaka barnfilmer och bolagens restlager) en god stund nu. Men visst är det med en tår i ögat. VHS stod för den största förändringen av hur vi konsumerar film sedan tvn dök upp, ja kanske till och med större än så då tv historiskt inte visade så mycket långfilm. VHSen innebar att filmen blev lika mycket en hemma- och familjeangelägenhet som ett kollektivt nöje. Som hemmaunderhållning gick den också hand i hand med de tidiga tv- och datorspelen och tillsammans har de stått för en revolution av våra fritidsvanor. En revolution som fullbordats med internet.

VHSen var också - sägs det - den sämsta av flera konkurrerande videosystem med Sonys Betamax och Phillips vändbara Video2000 som några av konkurrenterna. Men priset och att teknologin licenserades till alla intresserade gjorde att man vann över de bättre konkurrenterna som var bolagsunika.

Det är lätt att se en parallell till det just nu uppseglande kriget mellan Bluray och HD-DVD där det första formatet rymmer mer information och är dyrare. Bluray räknar extrapoäng med att finnas med i Sony Playstation 3 och HD-DVD är allierade med Microsoft.

Vem vinner? Min gissning är billigt och tillgängligt - och då pratar vi HD-DVD. Blu-ray hade måhända en chans när man skulle ha varit först ut men missade den då Sony Playstation-lanseringen blev försenad och fortfarande dras med problem.

UPPDATERAD
Dagens nyheter tar upp nyheten via PM dock utan att göra någon form av inventering eller referens till den svenska marknaden. Försäljningssiffrorna på Lejonkungen är också de amerikanska..

SandrewMetronome söker marknadschef video

Kan man läsa på Bohmans nätverk, som verkar vara nya favoritplatsen för rekryteringar i filmbranschen. Ska bli intressant att se vem som intar den platsen och vart nuvarande chefen Hans Andersson tar vägen.

End of oversaturation?

Som många andra skriver Variety idag om Borats succé och ställer frågan om man gick upp i för få filmkopior. I USA visades den på strax över 800 dukar i jämförelse med en storfilm som MI:3 vilken gick upp på 4000. Hade man kunnat dra in mer pengar på att gå upp bredare redan från början? Det är alltid lätt att vara efterklok. Fox själva hävdar att det handlar om taktik att man ville få igång snacket innan man låter mindre biografer och städer få premiär på filmen. Må så vara och det är fullt möjligt att taktiken fungerar (och i så fall kör Borat över Stranger than Fiction med Will Farell som går upp nästa helg) och att intäkterna stiger helg två. Något som är ytterst sällsynt när det gäller så stora releaser. Men det riktigt intressanta är inte om Borat ökar eller inte nästa helg, filmen är fenomen redan nu, utan de siffror som Variety sedan refererar :

For instance, when "Mission: Impossible III" opened to $47.7 million at 4,054
theaters in May, 90% of its opening grosses (or $43 million) came from its top
1,469 engagements. That means the bottom 2,585 theaters generated a paltry $4.8
million, an average of $1,847 per location -- barely more than what it costs a
studio to manufacture and ship a film print. That pattern was repeated two
weekends ago when "Saw III" opened to $33.6 million at 3,167 theaters: The top
1,535 engagements generated $30.2 million, while the other 1,632 theaters were
responsible for just $3.3 million.

Alltså när en film går upp i tusentals kopior så är det de 1500 första som drar in nästan hela intäkten. De kommande betalar knappt för sin egen framställningskostnad. Eller som två filmbolagschefer säger i artikeln:

"The lesson is that you don't have to have all these screens to do big
business," said a studio distrib topper. Or, as another studio distrib prexy
said, "It just goes to show that anything over 1,500 (theaters) is crazy."

Å andra sidan. Filmbolagen satsar naturligtvis allt de har för att komma högst på biotoppen. Om 1500 extra kopior drar in 4 miljoner dollar och det gör att din film lägger sig före Santa Clause 3 anses det med storbolagslogik säkerligen strålande. Samtidigt gissar jag att vi i framtiden kommer få se fler tajtare releaser i takt med att kostnaderna för biofönstret växer och antalet besök sjunker och i takt med att superblockbusterna blir allt mer sällsynta. I slutändan handlar det ju om att täcka din investering, tjäna pengar på toppen och självfallet gå med vinst. Dessvärre leder det antagligen inte till att mindre filmer får fler dukar till godo utan att de mindre lönsamma biograferna läggs ned.