Oscar-cost & nedladdningen & astoria

Två snabba parasit-picks från favoriten MMM och en från DN:

Första story handlar om vad det kostat av marknadföra årets Oscarnominerade storfilmer:

Departed: $40.3 million
Little Miss Sunshine: $11.9 million
The Queen: $14.5 million
Babel: $16.4 million
Blood Diamond: $19.9 million
Pursuit of Happyness: $10.6 million
Devil Wears Prada: $22.4 million

Siffrorna kommer från Media Post News som tillägger:

Still, you can get Oscar nominations for much less. Movies "Half Nelson" (Ryan
Gosling), "Venus" (Peter O'Toole) and "Notes on a Scandal" (Judi Dench) all
spent less than $400,000 each to get their nominations, according to Nielsen.

Spännande förstås. Sedan begår MMM det vanliga misstaget att tro att alla pengar som en film spelat in på bio (boxoffice) kommer distributören tillgodo (i resonemanget om när Departed gått breakeven). Naturligtvis tar biografen en god slant för sitt besvär - vilket gör att breakeven ligger än längre bort (på samma sätt som man inte kan räkna totalsumman av sålda DVDs - butikerna och grossisterna ska ha sitt).

Andra nyheten handlar om legal nedladdning som väntas nå dryga 4 miljarder dollar 2011 enligt eMarketer. Chris sammanfattar klokt:

I’ve long maintained that digital distribution holds the key to Hollywood’s
continued success, especially when it comes to non-mainstream movies that often
don’t get wide theatrical distribution. Once the technical hurdles can be leapt
and the current theatrical release window is safely shattered, you’ll find
downloading really take off. Once people realize they can find the movie online
that they want to see but couldn’t theatrically this is going to be big
business.

DN Påstan levererar noterbart den första positiva artikeln om Astoria Cinemas sedan kraschen i höstas med fokus på den sprillans nya biografen i Sickla. Vi får hoppas att det blir början på lite vind i seglen igen.

Så, nu håller vi tummarna för Pans labyrinth vinner några Oscars och att tvn verkligen visar galan på söndag natt..

Kanal 9

På söndag föder SBS-familjen fram sitt yngsta barn, en parvel som går under namnet kanal 9. Därmed var den ensiffriga tv-kanal-serien slut och nästa kanal som vill slå sig in på marknaden måste antingen spexa till det med ett fräckt tal precis som TV1000 gjorde för några år sedan (vem blir först med Kanal 69 eller TV666?) eller fortsätta talserien med TV10 och TV11.

Mer spännande är att kanalen so far har lyckats få mer postivt rapportering och marknadsutrymme än de flesta andra andra småkanalerna på marknaden. Tidigare har Aftonbladets TV7 rullat ut med såväl mammatidningen i ryggen och Studio Virtanen som dragplåster utan att för den skull ha nått särskilt många tittare eller presscoverage. Ännu mer sorgligt är förstås MTGs TV8 som gång efter annan köper buss- och tunnelbanareklam för att sälja in program som ingen faktiskt tittar på. Nu är det förstås en fråga om tillgänglighet - långt i från alla kanaler finns med i kabeloperatörernas normala utbud - och därmed är tittarunderlaget begränsat till riktiga tv-fantaster som prenumerar på allt tillgängligt eller de som tittar med piratkort. SBS har skickligt nog rattat in Kanal 9 i Comhems grundutbud och når på en gång större delen av Sveriges kabelabonnenter. Sedan har man förstås smart nog valt att kickstarta med Oscarsgalan, en tv-klassiker som få faktiskt tittar på men som tidningarna älskar att skriva om, vilken också ger en alldeles strålande countdown för lanseringen. Good work.

Det mest anmärkningsvärda är förstås annars hur lite uppmärksamhet man fick för switchen från seriös pensionärskanal till ungdomlig och grabbig underhållning. Eller med andra ord, hur man gick från ett koncept snarlikt Ortmark-TV8 till att bli en lillebror till Kanal5. Vi får se vad kulturdepartmentet säger i början av nästa år när tillstånden ska utvärderas. Men gissningsvis säger de ingenting, de har inte klagat hittills när så gott som alla nya marksända tvkanaler missade det anvisade startdatumet i maj 2006 och med en borglig regering som inte gillar statlig inblandning i kulturlivet låter de säkerligen övertrampet bero.

Kolla också första veckans tablå!

voccine! och prissäsongen

Först en liten hyllning till Christina Jeurling och Tomas Seos finfina podcast www.voccine.com (pop culture because it matters!) som alltid är fyllt med inte bara senaste nytt från tv-världen utan också goda insikter i mediekonsumtionens utveckling i världen.

Förrförra avsnittet (säsongsavslutning 2006) har en intressant intervju från Christina med Rich Cole på firman Pacific Title (märkligt nog är inte Rich listad på deras hemsida..) om trailerproduktion som ni som är det minsta intresserade över varför en trailer ser ut som den gör bör lyssna på. Rich (eller bolaget åtminstone) har snickrat på trailers till Letters from Iwo Jima, Spiderman mfl och berättar om skillnaden på "domestic" (alltså US majorlingo för USA-marknaden oavsett vilket land man befinner sig i) och "international" (alltså alla länder utanför USA inklusive hemmamarknaden om man tex befinner sig i Sverige) marknaderna.

Senaste avsnittet är en årskrönika kombinerad med Oscarspekulationer och intervju med mannen bakom Oscarspekulerarbloggen Carpetbagger vilket för oss till dagens fråga:

Spelar alla dessa priser och nomineringar någon roll för en films framgångar?

Golden globes gick av stapeln i förra veckan, igår tog Förortsungar storslam på Guldbaggegalan och idag presenterades Oscarnomineringarna. Värt att notera är:

1) Ja. Oscarnomineringar men framför allt statyetter i de tunga kategorierna som Bästa film, Bästa manliga respektive kvinnliga huvudroll ger alltid en film en push framåt på hemmamarknaden i USA där hela releaseschemat är planerat efter att kunna kvalificera till nominering, massiv kampanj och sedan expansion när man hovar i priserna. Pris för bästa teknik (foto, ljud, musik etc) spelar mindre roll.

2) Ja. Även i Sverige spelar nomineringar och priser i tunga kategorier roll. Men kanske inte i så hög grad som filmbolagen hoppas.. Nu premiärsätter man i princip alla tunga filmer som kan tänkas bli nominerade och ligger någorlunda rätt i tiden under en period på sex veckor (mitten av januari till början av mars) eller så. Vinnare av Oscar och Guldbaggar i tunga kategorier får självklart alltid en push även i Sverige. Tacksammast har det kanske varit när mindre filmer vunnit lokalt, filmer som verkligen behövt en språngbräda - tänk Björn Runges Om jag vänder mig om som hade en handfull besök innan den tog storslam på guldbaggegalan - eller ryska Återkomsten som vann för bästa utländska film och mer än dubblerade sitt besöksantal. I år tror jag helt klart att Förortsungar som verkligen inte slog igenom vid premiären kommer få ett rejält lyft. Likaså kan Säg att du älskar mig och Vikarien få en push (gissningsvis mest på dvd då det var ett tag sedan de gick upp).

3) Golden globes, Dagmars, Cesars, BAFTAs, Indie Spirit Awards, SAGs etc har sannolikt ingen betydelse alls i sig. Men man ska förstås inte glömma att en film förhoppningsvis nomineras eller vinner ett pris för att den faktiskt är bra och värd att uppmärksammas. Så att en film som har en mängd utmärkelser utanför A-ligan gör bra i från sig beror antagligen på att den faktiskt är bättre än sin konkurrent utan priser (men antagligen inte att på grund av att gemene svenske biobesökare följer BAFTAjuryns minsta vink).

4) Festivalpriser. Cannes, Toronto, Sundance, Venedig, Berlin, Stockholm, Göteborg, Oslo, Köpenhamn, Helsingfors ja snart varje stad med självaktning hyser numera en festival som gärna delar ut priser. Samma gäller förstås här. Bara de största priserna betyder något. Och de betyder antagligen betydligt mindre än Oscars and Guldbaggarna.

5) Men som den mindre uppmärksammade delen av den långa svansens teori berättar - ju större utbud - desto viktigare blir sorterings- och sovringsmekanismer. Där kommer priser och utmärkelser in som utmärkta kvalitetstaggar. Och mer så än vanliga recensioner i gemen . Min inte särdeles originella gissning är att det klassiska recenserande är på utdöende för att ersättas av bruksanvisningar, "om du gillade xxx så gillar du yyy", "den bästa romcomen sedan förra månaden", "årets snyggaste action" eller "en film för alla som älskar att beröras". Det går förstås hand i hand med att filmpriserna blir viktigare (och fler). Priserna blir helt enkelt ytterligare ett sorteringsfilter när man söker en bra film att se - vilket förstås också blir viktigare när drama-Oscar-favoriter som Brokeback Mountain och Walk the Line tar en allt större del besöksantalen (eller för att vara helt korrekt, självklart är Casino Royale, Pirates och Göta Kanal fortsatt störst - men mellanskiktet - filmer med Bruce Willis, Denzel Washington och andra actionhjältar har fått se sig slagna av vuxnare filmer).

6) Kommer vi att få se Guldbaggekampanjer i stil med de som Harvey Weinstein genomfört i USA? Antagligen inte lika stora, det kommersiella värdet av en Guldbagge är trots allt betydligt mindre än det för en Oscar. Men om det inte redan skett (Sonet kanske?) tror jag stenhårt att den svenska baggejuryn kommer uppvaktas allt flitigare med screeners, specialvisningar och meet and greet med regissörer och skådespelare under de närmsta åren. Om European Film Awards lyckas få en kommersiell betydelse så kan vi vänta en uppvaktning även av den juryn.